Fru Maria Kristina

Vi är trötta på att sitta inne i stan och glo hela tiden, så igår åkte vi och hälsade på dessa söta varelser istället. Bättre terapi för trötta själar finns inte, än att vara i en ladugård och mata tvåveckors-kalvar med nappflaska och kela med femhundra-kilos kossor.


Jag vill bara berätta, som kontrast till all skit som har visats på TV om djurproduktion den senast tiden, att hela den här ladugården andas trivsel och harmoni. Det är de lugnaste och finaste djur man kan tänka sig och de som jobbar här sliter dag och natt för att kossorna ska ha det så bra som bara är möjligt. Det är väldigt fint att se.

För den som inte vill bidra till en bättre miljö genom att sluta äta kött, vill jag rekommendera att i alla fall försöka få tag på småskaligt- och lokalproducerat kött. På så sätt visar man att man efterfrågar kvalitet.

Tyvärr kan det ju kosta några kronor mer, men jag tror att alla tjänar på det in längden. Djuren får ett värdigt och bra liv, bonden får bättre arbetsvillkor, affären kan sälja kvalitetsprodukter, konsumenten får ett renare samvete och kan äta mat som är producerad med kärlek. Dessutom hjälper djuren till att hålla vårt vackra landskap öppet och rent! Fint värre!

I Eskilstuna finns Rekarnekött som erbjuder lokalproducerat nötkött. Deras produkter säljs på Ica Ekängen, Ica Stenby, Ica Nyfors och Köttskolan. Om jag inte minns fel så ska de numera finnas även på Ica Bengtsson i Strängnäs. 

Så, då har jag gjort lite reklam också!

Jag ägnar dagar åt att läsa skolböcker utan att egentligen läsa. Jag är expert på att låta timmar gå utan att göra något av dem. På kvällarna tittar vi på halva filmer för att det är vad vi har tid med.

Ikväll ser vi Fried Green Tomatoes at the Whistle Stop Cafe, för att en vän påminde mig om den som jag annars hade glömt. 

Och åh, vad jag tycker om den. Den amerikanska södern tjusar mig. Likaså gör Idgies "go" och Ruths skönhet.

Mest av allt tjusas jag av vänskapen.

(En liten scen från vårt kök. Jag står hukad över bordet och fotograferar tändsticksaskar som jag tycker är fina.)

Darling: Bla bla bla bla (pratar på om något jag inte minns) ... Det skulle du ju kunna skriva om i din blogg!

Jag: Mmm... eller så får du skaffa en egen blogg, så kan jag skriva om det som jag tycker är intressant i min...

Darling: ...som tändstickor?





Jag kanske borde skaffa en hobby eller något...

 

Den ser kanske inte så roligt ut, men kära ni, detta är banne mig den finaste bok jag har läst på länge!



Boken Mitt himla liv är skriven av Olle Carlsson. Olle berättar om sin bakgrund i Pingstkyrkan, om tonåren som kantades av sjuttiotalets hippiekultur och frigörelse, om sitt arbete som präst och alkoholterapeut, om sitt eget långa alkoholmissbruk och om vägen ur det samt om uppstarten av Allhelgonamässan i Allhelgonakyrkan på Söder i Stockholm.

Anledningen till att jag tycker att den här boken borde läsas av varenda kotte är för att den visar på mänsklighet och o-perfekthet.

Jag är så trött på att ledande och framträdande personer alltid ska vara så himla perfekta. Ännu mer trött är jag på att denna perfekthet verkar efterfrågas. För alltför ofta döms o-perfekta människor bort, för att de sägs vara "dåliga föredömen". Inte minst i kyrkan fungerar det så, men jag lovar att det sker även inom andra instanser, tro mig. 

En person som förmedlar ett slags budskap vill och förväntas gärna leva som den lär. Det är ju ganska självklart och förståeligt. Men för mig förmedlar det snarare press och krav än inspiration och glädje.

För jag VET att ingen människa är perfekt!

Det betyder att den som ändå framstår som perfekt, den är helt enkelt väldigt bra på att dölja sanningen. För mig framstår den personen inte som trovärdig. För mig räcker det att försöka leva som man lär. Den som försöker göra sitt bästa, men som accepterar sina brister och misslyckanden och inte förnekar dem, den personen vinner min respekt.

Olle (författaren) citerar Søren Kierkegaard och jag tycker de orden säger så mycket om hur det är:


Om ni förundras över mina andliga insikter så beror det inte på mitt fläckfria och heliga liv utan på min rika erfarenhet av synd.


Snälla, läs denna bok! Den är inte gastkramande spännande eller så, och även om du inte är intresserad av att läsa om varken alkoholmissbruk eller om kristendom och andlighet, så är den värd att läsas ändå...

...just för att den handlar om hur människor är mest.