Lyckan växer i vår egen täppa
Äntligen!
I lördags var vi ute nästan hela dagen och fixade och donade i trädgården. Darling klippte gräsmattan som mest påminde om en äng, medan jag fyllde två pallkragar med jord som vi sedan sådde små, små frön i. Tänkt att vi i slutet av sommaren kommer att kunna skörda våra egna grönsaker där!
Eftersom vi var sent ute och vi inte direkt kommer att lida av brist på sysselsättning i sommar, så valde vi sådant som inte kräver så mycket arbete eller förkunskaper. Det blev märgärtor, palsternacka, morötter, plocksallat, ruccola, dill och persilja. Men vi ska nog göra en rad med rödbetor också, för att det är så himla gott.
Gummistövlar är ett måste hemma hos oss, för annars blir man plaskvåt om fötterna.
Denna dagen ett liv
Det är något speciellt med mig och naturen. Att gå 100 meter till brevlådan fram och tillbaka tar en halvtimme. På vägen måste jag nämligen lukta på blommor, gå i det höga gräset, sätta mig bland alla liljekonvaljer och sedan krypa genom en tunnel av grenar för att komma upp på berget bakom huset. Det liksom bara blir så. Det blir som när jag var barn. Då var huset ett slott, trädgården var världen och trädkronorna var universum.
Sånt jag verkligen vill...
Idag har jag tänkt mycket på innehållet i det här inlägget som min fina, fina vän lagt upp...
Om jag fick leva om mitt liv, så skulle jag försöka begå fler misstag i mitt nästa.
Jag skulle inte försöka vara så perfekt, jag skulle slappna av mer.
Jag skulle vara dummare än jag varit, jag skulle naturligtvis ta väldigt få saker på allvar. Jag skulle vara mindre hygienisk, ta fler risker, resa mer, se på fler solnedgångar, bestiga fler berg och simma i fler floder.
Jag skulle besöka fler platser där jag aldrig varit, äta fler glassar och färre bönor. Jag skulle ha fler verkliga, men färre inbillade problem.
Jag var en sån där person som levde förnuftigt och fruktsamt varje minut av mitt liv; det är klart att jag haft glädjestunder.
Men om jag kunde gå tillbaka skulle jag försöka ha enbart lyckliga stunder. Om ni inte vet det , så är det det som livet består av,enbart av stunder och ögonblick, missa inte nuet.
Jag var en sån som aldrig gick någonstans utan termometer, en varmvattensflaska, ett paraply och en fallskärm; om jag kunde leva igen skulle jag resa lättare.
Om jag kunde leva igen skulle jag börja gå barfota tidigare om våren och fortsätta med det senare på hösten.
Jag skulle åka mer karusell,se fler soluppgångar, och jag skulle leka med fler barn, om jag återigen hade livet framför mig.
Jag får ju inte leva om mitt liv och inte gör det mig någonting det, för jag är nöjd och det som har varit är ju det som har format mig. Men just eftersom jag bara har ett liv så tänker jag att det är på tok för kort för att jag ska ha tid att oroa mig för hur jag ser ut, att vara rätt i andras ögon och för att göra saker som jag inte ser någon mening i.
Livet är också för kort för att inte ta tillfället att göra saker som jag vill... sådant som att lära känna intressanta människor i min närhet på djupet, bada naken i en sjö en ljus sommarnatt, sitta på ett berg och titta på soluppgången, dansa bugg tills svetten rinner... ja, såna saker ni vet...
Maskrosåker
Det har varit fantastiska dagar med sol och värme. Allt går så lätt, kroppen fungerar så bra och luften är så himla skön. Det här är definitivt min bästa årstid. Från det att alla blad och blommor slår ut, tills att kvällarna börjar bli mörkare igen i slutet av juni.
Det här är den tid på året, då jag tänker ungefär 567 gånger om dagen att allt är så vackert och luktar så gott och att det här måste vara det bästa landet på jorden att bo i just nu!
21:11
Kl. 21:11
Pinocchiotårta med blåbärsgrädde på berget i solnedgången.
På dass
I skogskanten hemma hos oss finns ett dass.
Där finns en fin skylt från svenska sockerfabriken...
...en blekt affisch från Julita -pomologernas mekka. Pomolog förresten, det vore något!
Ett fönster med spetsgardin finns det också. Där satt torpar'n och torparfrun och såg ut över vidderna medan de filosoferade över livet. Eller vad de gjorde när de var på dass...
Men så finns där just inte mycket mer. Så jag går hem igen.
Hurra Hurra
Idag ska jag baka tårtor i stora lass, sy gardiner och hämta barn på fritids. Låter väl som en riktig husmor? Förrutom att en riktig husmor har väl ungarna hemma hela dagarna då. Men så långt har jag inte kommit ännu.
Har du något tråkigt att göra idag?
"Hej! Har du något tråkigt du måste göra idag? Åh, vad kul, då följer jag med!"
Jag köpte i alla fall ett gäng blekrosa pelargoner till fönstren...
... och så här fint blev det på förstukvisten med några penséer i krukor. Helst skulle jag ha velat fylla hela trädgården med diverse vackra blommor, men eftersom det fortfarande är frostnätter så får det vänta. Penséer är ju inte fy skam det heller.
Blomster och blader
Sedan imorse har jag hämtat ved i boden, tänt i kaminen och ändrat om med blommorna i fönstren, allt medan frukostteet stod och blev kallt. Jag tror att jag har lite svårt att koncentrera mig på en sak i taget.
I eftermiddag ska jag inhandla torpvänliga växter som pelargoner och penseer. Palmer gör sig liksom inte här.
Nu är vi här!
Idag kom en av de finaste vänner och hälsade på oss.
Först fikade vi på förstubron och värmde oss i solen.
Sedan blev vi hungriga så då gjorde vi nässelsoppa...
... som vi åt ute på förstubron såklart, medan vi tittade på solen som försvann bakom träden vid horisonten. Soppan luktade skog och tillsammans med ägghalvor och några ostmackor smakade den som vilken gourmetmiddag som helst.
