Fru Maria Kristina

Det är något speciellt med mig och naturen. Att gå 100 meter till brevlådan fram och tillbaka tar en halvtimme. På vägen måste jag nämligen lukta på blommor, gå i det höga gräset, sätta mig bland alla liljekonvaljer och sedan krypa genom en tunnel av grenar för att komma upp på berget bakom huset. Det liksom bara blir så. Det blir som när jag var barn. Då var huset ett slott, trädgården var världen och trädkronorna var universum.